Bara älskar dessa dagar!!!
Det känns så gött i hela kroppen.
Mums
Uschalingen...
Jag får ont i magen, men det var tvunget.
Så här i efterhand är det "skönt" att det är över. "Skönt" att det är gjort. Han var inte min typ.
Sånt är livet... Nu blickar vi framåt. Härifrån och in i sommaren! Med en god vän som ny granne som flyttar in nästa helg. Grill- och vinkvällar i trädgården. Sällskap med kaffekoppen och slut på dödstystnaden i huset om kvällarna. Det ska bli så härligt!
Nu ska jag ut och jaga maskrosorna igen! Sen ska gräsmattan gödslas och livet rullar på.
Visst är det väl härligt att leva - trots allt :-)
Hur i hela friden...
...avfärdar man en kanongo sörmlänning som med liv och lust går in för att stärka min självkänsla med poem och vackra ord i kubik???
Men... inse fakta... detta kommer aldrig kunna bli något hållbart. Alldeles för mycket fixande och trixande med tider och "bokade" träffar för att kunna ses några timmar då och då.
Jag är för gammal för det nu och Den Stora Känslan finns inte riktigt här för att orka kämpa...
Men nu är det allvar! Han är såld - om jag ska tro på hans ord. Alltså... det är ju trevligt att vara eftertraktad, men så gräsligt att behöva tala om för honom att det inte kan fortsätta. Men det måste göras, inom en mycket snar framtid. Känner mig som en skitstövel just nu...
Frågan är bara HUR man gör det "snyggast"... Prata med honom känns "snyggast" men klart jobbigast. Det är jäkligt lockande att skriva ett förklarande mejl, men så gör man ju inte om man är vuxen. Eller...
Ät sand...
Som en god vän och singelcoach uttryckte det: "Ät inte sand"
Uttrycket har hon inte hittat på själv utan kommer från en bok - "Ät sand", som min coach påstår att jag borde läsa... Hon inser dock att jag inte är mogen att göra det ännu, men skickar mig såna här utdrag att fundera över.
I boken samtalar Joni med sin homosexuella vän Calle om kärleken. Hans teori är att om man försöker tänka ut hur kärleken ska se ut, ja då går det åt helvete.
"Jag menar bara att man inte ska gå emot sina impulser. Om man står där i öknen och anar en oas längre fram, då ska man inte tänka att man ser i syne. Eller för den delen lära sig att äta sand. Tror du inte att väldigt många människor äter sand? Och det är dom som tycker att det är alla andras jävla plikt att äta samma sand?! säger Calle till Joni.
Jag tror det finns en fara i att bortse från känslor till fördel för vad som verkar vara ett förnuftigt val. Då riskerar man att förlora sin intuition och sina impulser och bli helt vilsen istället. "
Anna Lindström Svenska Dagbladet
Dagens fråga: Är jag klokare nu??? :-O
Nu är det inte lätt...
Det är lite småkörigt...
Det är inte alldeles enkelt...
I min ålder kan man väl ha rätt att ställa lite "krav" på att det ska vara lite smidigt oxå???
Eller är klassas det som högfärd och storhetsvansinne???
Måste man vara "nöjd med det man kan få"???
Eller...
Äh! Fasen!
Vill ju bara ha lite sex, kärlek, skoj, mys, intellektuella samtal, samvaro, vardag, fest och enkelhet...
För stora krav???
Barn och dejter...
Jag har börjat skönja ett mönster... Det verkar som om vi varannanveckaföräldrar har den snygga uppdelningen att pappor har sina barn jämna veckor och mammor har sina barn ojämna veckor.
Inse att dejtingfaktorn inte blir särskilt hög.
Den initierade dejten igår förutsatte att hans store son skulle till sin flickvän och att den yngre sonen körde lankväll med kompisarna - hos en annan kompis.
Den första förutsättningen fixade sig galant. Den andra däremot fixade sig bara delvis... Så tillvida att sonen hade lankväll med kompisar - men att den förlades till det egna hemmet istället för någon annans...Då kände inte pappan för att ge sig iväg. Det kan man förstå.
Så - dejtingstatus - "plusminusnoll"
(hmmm... undrar vad mitt X skulle säga och tro om jag bad att vi ska byta barnveckor... är det genomskinligt??? ;-))
Kaos på cybergatan...
Alltså... för det som har glömt (eller missat) hur det är att vara singel... Måste bara beskriva en kul (om än dock något ovanlig fredagskväll utan barn)
På msn en fredagskväll... Alla på en gång, tillfälligt... Men kolla hur det kan bli...
"Officeren" - han som är den enda som finns i samma stad... - "msn:ar" inte så ofta, men när vi gör det så blir det länge och trevligt! Han om sitt - jag o mitt och en flaska vin.
"Vimmerby-mannen" - inviterade igår till att kanske ses i grannstaden på lördagen (halvvägs) och käka nåt ihop! Efter att vi haft kontakt, mer eller mindre dagligen sedan i augusti - 07... Så föreslår han detta! Hjälp! Redan i Morron!!! (men bara kanske...)
"Farsta-raringen" - loggar in och kollar läget. Det har blivit en god vän och vi stöttar varandra i dejtandet ;-)
"Sörmlänningen" - en romantiker med ett poetiskt och stort hjärta, fantastisk, på riktigt - hjälp! Hur hanterar man det???
"Datakillen i Örebro" - han behöver lite peppning i livet - och får det...
"Norska journalisten" - han behöver lite peppning i livet - och får det...
"Läckerbiten på Gotland" - han behöver en psykolog och terapeut, men tror han är världens mittpunkt, så han kommer att gå i däck, kvickare än han själv anar...
Som sagt... det gäller att skriva rätt saker till rätt person... ;-)
En avtagsväg...
Om det då dyker upp en avfartsväg i ögonvrån, som man visste fanns där, men liksom just bara funnits där...
Om man då bestämmer sig för att svänga in på den avfarten (också) för att bara kolla utsikten lite...
Kan man säga att det är okej med en liten titt, trots att det finns en avfart längre fram som man har mer koll på???
Hmmm... har sökt min singelcoach (tidigare benämnd som shoppingcoachen eftersom det råkar vara en och samma person) men trots desperata meddelanden på hennes svarare, så är hon inte kontaktbar... är det för att hon inte vill ha skulden sen om jag kör fel??? :-O
Håller mittfilen, för säkerhets skull
Skräcksträckan är den efter Karolinska och sedan Vallhallavägen upp... uäk.
Har alltid en puls på 220 och är superkoncentrerad. Men bara jag får svänga av vid Stadion, och ut mot Lidingö så lugnar det sig - Puh...
Idag när jag åkte hem... (det var fler än jag ute - det kan jag lova!) Upprepade mitt mantra: "Håll dig i mittfilen så blir det bra, håll dig i mittfilen så blir det bra, håll dig i mitt... mmm om och om igen, och ut ur stan kom jag :-)
Men tänkte på mitt singelliv och Honom...
Same same but different, så att säga... Håll dig i mittfilen, så ordnar det sig... Då behöver man kanske inte bestämma sig, ännu... Mittfilen är ju tryggt och säkert. Menar... då kan man hålla jämn fart, inte jaga efter nya avfarter och ha lite koll på vad som händer runt omkring... Hänger du me´???
I en dröm...
...skulle man kunna tänka sig en nätt lottovinst...typ 15miljoner eller så. Skulle faktiskt nöja mig med det :-)
Då köper jag mig en gård, några kusar en butler, poolskötare och privatchaufför till senaste limmon... :-)
En total makeover ingår och en skitsnygg karl som bara dyrkar mig och marken jag går på... :-)
Jobbar gör jag när jag känner för det och bara med det jag själv vill under de pauser då jag inte tar en siesta vid poolen, på schäslongen med chokladpralinerna och min heltidsanställda massör... :-)
I sängen ska jag ha 5 långhåriga katter som håller värmen åt mig och bara spinner när jag kryper ner... :-)
Garderoben är som hämtad från Stockholms modevecka och min plånbok är så full med pengar att den måste fraktas på kärra under mina shoppingturer... :-)
Så jäkla gött att drömma :-)
Shit, shit, shit!
"Ingen bruksanvisning, bara en fundering. Han är väl inte bög???? ;)"
Jäkla åsa! Du har alltid varit så klarsynt och tänkt ett extra varv...
Va f-n gör jag nu då???
;-)
Dejtingnews
Det trodde jag i alla fall och glömde bort att motparten gör sina egna drag... oväntade drag... med väldans romatiska inslag...
Hur i hela friden hanterar man det??? Någon som har en bruksanvisning för hur män med romantiska drag och stort känsloregister funkar??? Skicka hit den omgående i så fall!
Tjock eller ful???
Att man blir tjock av att äta för mycket godis, det vet ju vem som helst...
Men jag har upptäckt en annan sak...
Jag blir FUL och får ONT I SKALLEN, GLÅMIG HY, STRIPIGT HÅR av godis :-S
Men så lustigt att hjärnan glömmer bort det där varje gång jag går förbi godisdisken.
NU är det dags att skärpa sig!!!
Tar mig själv i örat och ryter i med den stränga mammarösten - "Skärp dig!!!"
Vilken tur att Han har glasögon...
Läste en notis om mannens hemliga drömkvinna...
En rumpa som i size zero.
En byst som måste mätas med dubbla måttband.
En midja som mannen kan hålla om med sina händer och låta fingertopparna mötas...
Ben som är väldigt högt skurna, helst utan former.
Blont, långt, lockigt hår som svallar över ryggen och slutar vid den obefintliga rumpan.
Fötter i storlek 35 som trippar fram på high heels, minst 15 cm.
Gissa vem som är tacksam för att Han har glasögon och stooora händer...?
Det vore orättvist...
Det är bara så mysigt, ovant, peppande och alldeles förfärligt läskigt :-S
