Många barn blir det
Både fantastiskt och lite läskigt.
Vi har ju trots allt haft det ganska gott i våran lilla bubbla här - barnen och jag, i kollektivet med grannen, som ju inte heller är singel längre.
Snart är det sambo, villa och summa summarum 4 barn! (Tackar min kollega allra ödmjukast, för att hon för en tid sedan uppmärksammade mig på det faktum att inom ett par år, så har vi typ 3 tonåringar i ett och samma lilla kit - snacka om utmaning!)
Inte bara det att man blir sambo - man blir bonusmorsa också (eller vad han nu kommer kalla mig???)
Bara ett litet problem... Han tror inte på oss när vi säger att vi ska flytta ihop! Men, men - det lär han ju märka så småningom ;-)
Lillprinsen trivs som fisken i vattnet där i huset och Lilla Storasyster blev överlycklig när vi berättade!
Stora Storasyster däremot åker känslomässig berg- och dalbana. För en tjej av hennes årgång, är det en katastrof att förvisas tillbaka ut "på landet". För att inte säga fasansfullt! Periodvis i alla fall... Andra stunder så är det okej - nytt rum att inreda och våra ständiga löften om att vi kommer att ställa upp och skjutsa - då kan det gå an.
Nåja - mycket är det att styra med - men jäklar i havet så gott vi mår!!!
Gick det för fort???
Ett veckoslut med många stora beslut.
Vi har bestämt oss! Jag har sagt upp min lägehnet! :-D
Å när vi väl hade tagit upp det "på riktigt", så var det hur enkelt som helst.
Men oj så mycket halvtokigt man funderar och prioriteringen verkar sissådär logisk...
I någon slags märklig rädsla i att fundera på de större projekten, så flyger tankarna iväg på detaljer som:
* Hur ska vi få plats med alla kastruller i det lilla kastrullskåpet?
* Var ska "alla" datorer stå?
* Det blir dubbla uppsättningar av durkslag!
* Hur i hela friden ska Stora Storasyster få plats med sitt smink och alla tillbehör i badrumsskåpet?
Alltså - snacka om smågrejer. Men det känns liksom både enklare och billigare att fundera över de frågorna, än att ta tag i:
* Var ska vi göra av alla grejer som står i det rum som ska renoveras till Stora Storasyster?
* Nytt golv, bort med vävtapeter och dra in el i hennes rum!
* Bygga in pelletsbrännare, lägga golv och måla lilla pannrummet.
Det lär komma mer...
Men för att vara vanlig måndagsmorgon i februari, så mår vi alldeles toppenbra!
:-D
Nästa steg...
Relationsexperten tycker att man ska "va ihop" "en längre tid" innan man bestämmer sig för att knöka ihop ungar och bohag på ett och samma ställe.
Kan någon vänlig själ definiera begreppet "en längre tid" åt mig!
För mig känns "en längre tid" som att vara utan Honom från den ena dagen till den andra.
DET är "en längre tid" i min lilla förvridna hjärna just nu... Men gissar att Relationsexperten inte definierar det på samma sätt.
Jag tror att vi båda har läsat samma relationsexperts råd i samma tidning... Därför "törs" ingen av oss riktigt ta i frågan NÄR och HUR. Däremot har vi tagit i fråga ATT! :-)
Den stora frågan - NÄR är det sunt och rimligt att ta nästa steg???
Se där ja...
Nästan 2 månader sedan senaste noteringen.
Tro det eller ej, men jag är osingel fortfarande, och tänker så förbli!
I alla fall är det vad Han påstår.
Att det är slut på ångerveckor och bytesrätter.
Att jag är fast.
Det är helt okej för mig :-)
Väldigt okej!
Det finns ingen som helst anledning att ens fundera på ett liv utan Honom
Han är MIN! :-)
Så mycket är så himla bra och för första gången på många, många år så känner jag mig älskad för den jag är.
Måtte varje människa få uppleva det någon gång.
Jäklar i havet så go Han är.
Passar på att önska vänner och annat löst folk en riktigt smaskig jul med mycket kärlek och ett gott nytt år fyllt med nya möjligheter!
Aj aj aj
Kanske så ont att det krävs en mindre lyftkran för att få mig ur sängen
Lördagens 3-timmars uppdrag som följeslagare till en 3-åring i Busfabriken kommer inte att gå obemärkt förbi.
Inkludera nån timmes bollkrig med en 9-åring och en 10-åring, så inser du lätt att det är inte bara knän, rumpa och lår som svider. Även armarna känns en halvmeter för långa och har en konsistens som en geleorm...
Allra värst kan det dock vara för MinMan... Han som åkte räserrutschkanan med sin son och kom farandes ut som en kanonkula och landade på ryggslutet. Kan säga att han rörde sig ganska ograciöst efter den landningen.
Kanske tur i oturen att vi återlämnar våra telningar till X:en söndag eftermiddag. Kan lova att det blir en mycket lugn afton för att återhämta sig efter den här pärsen.
Men... Lite pussar och kärlek kanske kan få den mest slitna ensamföräldern att återuppstå i användbart skick???
Svårt att låta bli...
Det kliar ju trots allt i fingrarna att skriva. Inte minst nu!
Så kärleksboostad, så glad. Som en jäkla "Harlekin-roman" där allt är rosenrött. Och så där som man tror att det är inte sant - det finns inte i verkligheten, men är mysigt att läsa och drömma om.
Men det här är verkliga livet. Och rosenrött.
Igår hade jag de två yngre genkopiorna med mig till Honom för att vi skulle kunna stjäla oss några minuter under förevändning att det var fikatajm...
Bäst som jag sitter där i fåtöljen, men båda barnen och en katt i knät, så kommer Han inglidandes... med blommor!
Till mig! Mitt framför ögonen på alla barn! Lite läskigt, men så officiellt på nåt vis.
Det var inte vilka blommor som helst. 10 långskaftade röda rosor.
En helt vanlig onsdagskväll.
Så är det. Det KAN vara rosenrött i verkliga livet :-)
Att komma till ett avgörande beslut
Det har faktiskt varit riktigt kul, även om inläggen har varierat skapligt i innehållsvärde och underhållning.
Men jag har i alla fall haft lite kul.
Dock är det nog dags att komma till ett avgörande beslut.
Bloggens vara eller icke vara...
Rubriken och underrubriken är ju:
"Tycker & tänker i singellivet" - ett utmärkt sätt att fundera över singellivets allra viktigaste frågor... eller...
Men jag ÄR inte singel längre och den här gången känns det verkligen verkligt. På riktigt. Inte bara en kul grej eller "funkar i väntan på..."
Det känns så jäkla "På riktigt" och sitter så förbaskat djupt att OM det går åt skogen denna gång, så går jag verkligen i ide. Då kommer jag inte att se det från den humoristiska sidan eller ens orka kämpa med förnuft.
OM det går åt skogen den här gången så kommer det att göra ont. På riktigt. Och den känslan har jag inte varit i närheten av de senaste typ, 17-18 åren. Sorgligt kanske men sant.
Allting har en början och ett slut - det vet jag minsann. Men detta vill jag verkligen inte ska ta slut ännu. På lääänge.
Så... Singelblogg är inte aktuellt längre.
Någon blogg alls???
Lägga ner bloggen och odla relationen i stället?
Ny blogg/ny vinkel?
Kanske, kanske inte...
Slutat läsa...
Numera läser jag mess i mobilen som en annan förstagångsförälskad 13-åring.
Har en uppsjö av vackra mess som boostar självförtroendet så pass att jag sover 2 decimeter ovanför madrassen ;-)
Snacka om att det är en enkel match att somna med ett leende och drömma ljuvliga drömmar.
Vaddå fyllt 40??? Känner mig som 13 :-D
Det är så här det ska vara!!!
Så nyttigt, så välbehövligt.
Tänk så mycket man kan hinna på en helg...
Sånt som har avgörande betydelse för fortsättningen.
Det där gamla ordspråket: "när och där man minst anar..."
Det stämmer!
Helgens mantra har varit: "Det är så här det ska vara - vet alla andra om det???"
Det ska va gött å leva :-) Å det är det!
Kram på er
Känns det???
Det gör det! Mycket, ofta, länge och som en smäll i knävecken...
Uppförandegrad: Tonårsstuk (men det är ömsesidigt - så då är det väl okej?) :-D
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
MinMan i byn
Skvallerrapporten dock - den vi roar oss med att spåna kring: Dagens skvaller blev om kassabruden i lanthandeln (hon som fick trumpetöron när vi dök upp samtidigt i affären förra veckan). Hon inledde plötsligt konversation med "MinMan". Ämnet var gamla X. "MinMan" tappade hakan, typ. Kassabruden har aldrig tidigare pratat om skillsmässor eller X med honom, men NU verkar det vara okej. För NU verkar det ju som att han kanske, eventuellt inte är ensam längre. DÅ kan man ju prata om X:en, eller??? :-)
Hur som helst - när undertecknad stövlade in i lanthandeln strax efter att "MinMan" varit där, då höll kassabruden på att gå upp i limningen. Så spännande! Hon visste ju varför jag var i byn - såklart! Åååå... det fullkomligt lös om henne av spänning *asg*
Jammen jammen! Snacka om att de bor och lever i en ankdamm. Detta var förmodligen det mest upphetsande som hände kassabruden den dagen. Men det bjuder vi gärna på. =)
För egen del fanns det annat som var betydligt mer upphetsande än byaskvallret...
Att "MinMan" har många kvaliteter - det är ett faktum. Och det faktum att han är en fena i köket, det uppskattas stort eftersom undertecknad anser att matlagning är ett nödvändigt ont. Av kvällens middag blev det så myckte att han skickade med mig matlådor hem :-) Mums! Väl hemma kunde stordottern inte motstå att smaka av den ena, och konstaterade att: "Ska han fortsätta laga sån här god mat, då kommer hon bli fet" :-D Det togs emot som en komplimang!
Mycket är så bra :-)
Han är så mycket mer än jag trodde!
Han är så mycket av mycket att jag finner mig inte riktigt i skrivandet ens en gång...
Vore han 2 decimeter längre så fanns det absolut ingenting att tveka om...
Wow!
Mums
Mys
Smajl
Mmmmmmmm...
Lite för bra för att va sant... eller???
Traderadebut
Men - nu har jag debuterat på tradera, både som köpare och säljare :-)
Lite sjukt blir det... Går och spanar ständigt här hemma efter grejer som kan auktioneras ut för att dryga ut den ensamstående mammans tunna plånbok. Nu gäller det att ungarna håller i sina grejer!!!
Att hitta dejtingtider...
Men idag lyckades vi sno åt oss en timme att umgås (fast min lillprins fick hänga med förstås...) eftersom min mellanunge och hans barn deltog på samma lägerskola och slutade senare idag - så kunde vi stjäla en fika ihop i alla fall.
Och bortser vi från att hans superdundernyfikna syster "dök upp helt oförhappandes" (inget nyfiken alls....) och att 3-åringen blev extremt mammig och likt en apa klängde sig fast vid undertecknad, så kunde vi ägna 2,5 minut alldeles ensamma i köket. Tack gode gud för Disneychannel! ... Passar en 3-åring som "hand i handske" ;-)
Men tro det eller ej - vi har våra respektive barn hemma på exakt samma tidpunkter. Då menar jag exakt samma! (Om vi bortser från min storunge, som ju mest bor hos mig men kan klara sig själv ganska bra och är hos sin pappa varannan helg)
Om vi bortser från den sistnämnda så "byter vi barn" med våra ex samtidigt - å då menar jag på klockslaget :-)
DET är ju finemang!
Behöver jag säga att det var länge sedan som jag längtade efter en söndagseftermiddag???